Dag Hammarskjöld tjänade som FN:s generalsekreterare med stor framgång och integritet under åren 1953 till hans död 1961, och han skapade en hög standard som efterkommande generalsekreterare fortfarande förväntas leva upp till. Hammarskjöld stod upp för FN-stadgan och förlorade sitt liv i sin strävan efter dialog och fred; han dog i en flygolycka under en tjänsteresa för att medla i 60-talets Kongokris. Han fick Nobels fredspris postumt för sina gärningar.
Några av de gärningar som utmärker sig mest från den tiden när han tjänstgjorde som en av världens högsta internationella tjänstemän inbegriper en omorganisation av FN för att effektivisera dess arbete, skapande av basen för FN:s fredsbevarande styrkor, samt att han lyckades att införa “preventive diplomacy” (förebyggande diplomati), i kriser från Mellanöstern till Kina.
När Hammarskjöld ställdes inför dessa internationella utmaningar så kombinerade han stor moralisk styrka med finkänslighet och han poängterade självständigheten i rollen som generalsekreterare. I och med detta så skapade han ett varaktigt arv både gällande rollen och ansvarsområdena för den internationelle tjänstemannen.